Stressfraktur hos löpare

Stressfraktur i underben hos löpare

Stressfrakturer är tyvärr väldigt vanlig inom idrotten. Så mycket som var 10:e idrottsskada är en stressfraktur, och av dessa drabbar upp till hälften underbenet. Kvinnor drabbas 3-12 gånger oftare än män, beroende på vilken studie man läser. Stressfrakturer i underbenet har till skillnad mot stressfrakturer i foten hög benägenhet till fördröjd och felaktig läkning, varför man måste vara noggrannare i rehab vid sådana.

Stressfraktur definieras som en fraktur orsakad av benets oförmåga att tåla upprepade stressmoment, såsom vid löpning. Det handlar alltså om en överbelastning, där många faktorer bidrar; hög kroppsvikt, dålig utrustning och inte minst träningsfel såsom för snabbt ökad träningsmängd, förändrat löpunderlag eller träningsinnehåll. Oerfarna löpare ådrar sig fler skador än erfarna. Löpning mer än 70 km per vecka ökar också risken, liksom olikheter i muskelanatomi (benlängdsskillnad, muskulär obalans, pronation i steget med mera) och typ-A personlighet.

Symptomen på stressfraktur är framför allt dov smärta företrädelsevis i övre tredjedelen av underbenet (mer sällan längre ned), som ökar med fysisk aktivitet. Första veckorna syns skadan inte alltid på vanlig slätröntgen, varför man vid allvarlig misstanke, trots att röntgenundersökning är “blank”, bör genomgå scintigrafi eller MRT (“magnetkamera”). Viktigast är dock att man kommer till en kompetent läkare som gör en undersökning. Den undersökningen säger ofta mer om skadan än röntgen.

Läkningstiden är lång, och måste beräknas från fall till fall. Behandlingen för ickekomplicerade stressfrakturer är avlastning av frakturområdet. Det viktigaste under rehabtiden är att underhålla så mycket som möjligt av kondition, styrka, uthållighet, smidighet och koordination. Man bör också diskutera orsakerna I det enskilda fallet till skadan och, om möjligt, eliminera dessa. Vilka metoder man väljer bero på hur de belastar skadeområdet. Man bör inte använda träningsmetoder som ger smärta i frakturen. Konditionsträning kan säkert prövas med roddmaskin, vattenbassängträning med Wet-vest och motionscykel, sannolikt inte i detta fall med crosstrainingmaskin eller trappmaskin. För att träningen skall fungera optimalt bör man, åtminstone om man är mer än lätt löpmotionär, anlita en idrottsmedicinskt utbildad coach för träningsupplägget.