Mag-tarmsymptom vid hård fysisk aktivitet

Hälften av alla som som deltar i uthållighetsidrotter, t ex långdistanslöpare, har symptom på mag-tarmstörningar, bl a med illamående, kräkningar, buksmärta, uppblåsthetskänsla, diarréer, magkramper, och blod i avföringen. Dessa symptom brukar i löparsammanhang kallas ”löparmage”. Erfarenheter från långdistanslöpning är att f f a är unga kvinnor drabbas. Till skillnad från muskel- och senvävnad är tarmen inget organ som anpassar sej till ökade nivåer av fysisk (och mental) stress. Kostsituationen påverkar i hög grad mag-tarmsymptom och möjliggör ökad prestation, och kan förebygga en hel del av dessa besvär.

Det finns också flera sjukdomar med mag-tarmsymptom som kan försämras genom hård fysisk aktivitet, liksom att själva sjukdomen påverkar den fysiska prestationsförmågan. Det gäller t ex inflammationssjukdomar i tarmen, bl a Crohns sjudom och ulcerös colit.

Mekanismerna bakom ”löparmage”, är dels mekaniska och dels hormonella. Kroppens rörelse ger en mekanisk stress på mag-tarmkanalen, vilket förflyttar innehållet i systemet. Om tjocktarmen innehåller mycket avföring resulterar det i tarmtömningsreflex. Det är av det skälet klokt att besöka toaletten innan löpstart. Samtidigt leder muskelarbetet till en omdirigering av blod, och därmed syre, från mag-tarmsystemet till muskulaturen, vilket leder till ”hypoxisk stress” (påfrestande låg syrehalt). Det leder i sin tur till en kraftig frisättning av flera gastrointestinala peptider (hormoner), vilket ger en kraftig stimulering av mag-tarmkanalens funktioner. Blodflödet i tarmen minskar mer hos minde väl tränade än hos vältränade, vilket gör att symtomen blir mindre ju mer vältränad man är. En effekt av det hormonella påslaget är en ökad sekretion i mag-tarmsystemet, vilken ger en vattning diarré, vilket under långdistanslöpning förvärrar risken för vätskebrist.

Symptom från över mag-tarmkanalen, sura uppstötningar, kräkning och illamående är dels resultatet av det hormonella påslaget i systemet, och dels magsäckens stora mekaniska förflyttning i löpningen tillsammans den ökade bukpressen, vilket leder till mekaniskt läckage upp i matstrupen. Denna mekanism kan dessutom förvärra ett redan etablerat bråck i övre magmunnen, något som förekommer hos 30% av vuxna, med bl a inflammation i matstrupen som följd.

En annan effekt är något som kan hänföras till påverkan av ischiasnerven, vilket sker under långdistanslöpning. I försök har stimulering av denna givit ökat blodflöde och sammandragningar i tjocktarmen, vilket ytterligare kan stimulera tarmtömning.

Inget symptom, förutom diarré med risk för vätskebrist, är farligt i sig, men kan vara nog så besvärligt. Vid misstanke om mag-tarmsjukdom av annan sort, t ex då symptomen kvarstår även mellan träningspassen, bör man söka läkare för undersökning och bedömning.