Vi är annorlunda - vi gör skillnad
På IMES skiljer vi oss något från andra när det gäller synen på vad skador och deras uppkomstmekanismer är. Vi försöker i det längsta spåra orsaker och samband mer än att koncentrera oss på enskilda symptom och symptombehandling, vilket gör att vi lägger ner betydligt mer tid på läkarbesöket - konsultationen - än traditionellt.
Ett normalbesök på IMES är minst 3 gånger så långt som hos någon annan läkarmottagning. Vi anser att den tiden behövs för att redan från början få rätt uppfattning om vad problemet handlar om, i stället för att låta patienterna komma på flera återbesök, och riskera att man missar något i konsultationen eller få patienten att känna sej stressad.
Vi arbetar enbart efter vetenskap och beprövad erfarenhet, vilket innebär att allt vi gör är underkastat långvarig och dokumenterad granskning som går att verifiera. All personal har idrottsvetenskaplig och idrottsmedicinsk utbildning på hög nivå.
Vad är en skada?
Enligt vårt sätt att se är idrottande ett utmärkt exempel på hur bra människokroppen är på att anpassa sej till nya och ökande krav. Man kan få kroppen att motstå belastning med flera hundratals procent mot utgångsläget. När man överskrider kroppens förmåga till anpassning har man en skadesituation där vävnaden signalerar just detta, t ex genom smärta, svullnad, funktionsbortfall och oförmåga till aktivitet. Genom att ta reda på vilken förmåga som inte räckt till kan man också ordinera både behandling och rehabilitering som går ut på att förstärka den eller de kvalitéer som inte räcker till.
Vad krävs för idrott?
Vi räknar med 5 grundkvalitéer: Styrka, koordination, kondition, uthållighet och smidighet. När nivån mellan krav och förmåga skiljer för mycket uppkommen skador. På IMES lägger vi särskild vikt vid att bedöma den individuella kvalitén i dessa.
Exemplet styrka har 4 faktorer som vi bedömer; explosiv styrka med kort uthållighet, långsam och uthållig styrka, koncentrisk styrka (*) och excentrisk styrka (*). I expemplet långdistanslöpning ställs störst krav på långsam uthållig styrka, koncentrisk och excentrisk styrka.
Utslagsgivande för t ex löpning är kondition och koordination, som har "kort hållbarhet". Dessa försvinner snabbt vid vila eller skada, och behöver byggas upp igen efter även relativt frånvaro från aktivitet. Koordinationen, d v s balansen och samspelet mellan musklerna, avgör hur mycket energi som går åt i löpsteget och är direkt kopplad till skadefrekvensen. Ju bättre koordination desto färre skador och desto mer ekonomiskt löpsteg. Dålig koordination är som när det fattas ett tändstift i en cylinder i bilmotorn - det sliter hårt på motorn och kostar bensin, och bilen gå långsamt och trögt. Vid löpning med låg koordinationsgrad går det åt mer energi, vilket tröttar ut löparen och musklerna, och muskler som inte är skapta för sådan belastning får arbeta extra, med överbelastning som följd.
*) Den koncentriska styrkan använder man t ex i löpsteget då man skjuter ifrån, och den excentriska när man bromsar/tar emot. Traditionell styrketräning går mest ut på att träna koncetriskt. Brister i excentrisk styrka för tankarna till en bemannad månraket som skjuts iväg med stor kraft men där landningsfunktionerna är satta ur spel. "Ner kommer man alltid", men med olika resultat. Den excentriska styrkan är väldigt viktig i löpsteget eftersom det formar och styr hur nästkommande steg utformas, liksom hur kroppen belastas. En stor del av löpskadorna kan härledas från brister i den excentriska styrkan.
Typexempel på koordinationsbrist är fotledsstukning (fotledsdistorsion på läkarspråk). En av orsakerna till att belasta foten i så tidigt skede som möjligt är att minska på risken att koordinationsförmågan går förlorad, vilket sker mycket snabbt. En av orsakerna till skadan är också koordinationen. Man vet att så mycket som hälften av de som råkar ut för fotledsstukning för en ny sådan inom 3 månader om koordinationsförmågan i fotleden inte tränas, vilket helt elimineras om man tränar denna under rehabtiden. En av grundorsakerna till långvarig kvarvarande smärta efter fotledsstukning, mycket vanligt tyvärr, är koordinationsstörningen som inträder i och med skadan.
Koordination är en ofta förbisedd förmåga hos löpare. Med extra träning av denna når man inte bara betydligt lägre skadefrekvenser, utan också en bättre löpekonomi. Det blir roligare att löpträna och man förbättrar sin personliga prestationsförmåga - en nog så stark motivationsfaktor till att fortsätta med löpningen.
Vila är farligt!
När det gäller rehabilitiering efter skada, stor eller liten, är vår filosofi att i princip aldrig vila. Vila är farligt eftersom det påverkar de fem grundfärdigheterna negativt. Man tappar den kapacitet man mödosamt byggt upp, vilket förlänger tiden till att man kan återuppta löpningen igen. Under rehabtiden avstår man från eller minskar på den nomala träningen och fokuserar på att förstärka det som fattas. Om man inte kan löpträna, p g a en skada som uppkommit genom brister i koordinationen, bör man fokusera på koordinationsträning men också underhållsträna den/de faktorer som annars försvinner snabbt; kondition. Så snart som möjligt bör man åter i löpning, vilket sker successivt efter individuellt avvägt schema (RLS).